Den här sidan har korrekturlästs
250
heliga minnen bo troget i den.
Gif den åt ingen!
Frithiof förlåter;
mig ser du aldrig på jorden igen.
Ej skall jag skåda
stigande röken
mer ifrån Nordlanden. Menskan är slaf;
Nornorna råda.
Böljornas öken
der är mitt fädernesland och min graf.
Gå ej till stranden,
Ring, med din maka,
helst sedan stjernorna sprida sitt sken!
Kanske i sanden
vräkas tillbaka
Frithiofs, den biltoge vikingens ben.“ —
Då qväder kungen:
„Tungt är att höra
mannen som klagar likt qvidande mö.
Dödssång är sjungen
re,n i mitt öra.
Hvad är det mer? den, som föds han skall dö.
Nornornas lottning,
huru vi fike,
trotsa vi, klaga vi ej oss ifrån.
Dig ger jag drottning,
dig ger jag rike,
skydda det du åt min växande son!
