Välj icke till förtrogen hvem helst som vill!
Tomt hus står gerna öppet, men rikt stängs till.
Välj en, onödigt är det den andra leta,
och verlden vet, o Halfdan, vad trenne veta." —
Därefter uppstod Thorsten och talte så:
"Ej höfves kung att ensam till Oden gå.
Vi delat lifvets skiften ihop, kung Bele,
och döden, vill jag hoppas, vi också dele.
Son Frithiof! ålderdomen har hviskat mig
i örat mången varning, den ger jag dig.
På ätthög Odens fåglar slå ned i Norden;
men på den gamles läppar mångvise orden.
Främst vörda höga Gudar! ty ont och godt,
som storm och solsken, komma från himlen blott.
De se i hjärtats lönnhvalf, fast det är slutit,
och långa år få gälda vad stunden brutit.
Lyd kungen! En skall styra med kraft och vett:
skum Natt har många ögon, men Dagen ett.
Helt lätt den bättre, Frithiof, fördrar den bäste,
och egg har svärdet nödig, men även fäste.
Hög kraft är Gudars gåfva, men, Frithiof, mins
att styrkan båtar föga, der vett ej fins!
Tolfmannakraft har björnen, af en man slagen,
mot svärdshugg hålles skölden, mot våldet lagen.
Af få den stolte fruktas, men hatas af en hvar,
och öfvermod, o Frithiof, är fallets far.
Högt såg jag mången flyga, nu stödd på krycka,
ty vädret rår för årsväxt, och vind för lycka.
