Den här sidan har korrekturlästs
132
Bättre var att famna
kungadottrens midja,
än stå här och gripa
roderstången om.“
Men oändlig köld
snöar skyn utur,
och på däck och på sköld
smattrar hagelskur.
Och emellan skeppets stammar
kan du icke se för natt;
där är mörkt, som i den kammar,
där den döde blifver satt.
Oförsonlig våg, förtrollad,
vill dra seglaren i qvaf;
hvitgrå, som med aska sållad,
gapar en oändlig graf.
„Blåa bolstrar bäddar
Ran[1] i djupet åt oss;
men mig bida dina
bolstrar, Ingeborg!
Goda drängar lyfta
årorna Ellidas;
Gudar byggde kölen,
bär oss än en stund.“
- ↑ Ran eller Rana, sjögudinna.
