Hoppa till innehållet

Sida:Frithiofs saga 1831.djvu/146

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 110 —

ännu i Nord
den grunda fjord.
Men hämden vakar:
med tio drakar
kung Helge sam
i sundet fram.
Då ropte alla:
”nu kung vill falla.
Ett slag han ger;
ej trifves mer
Vallhallasonen
inunder månen,
vill ofvanom,
hvarfrån han kom;
den gudabloden
vill hem till Oden.” —

Knappt var det sagdt
förrn osedd makt
vid köln sig hakar
på Helges drakar.
Allt mer och mer
de dragas ner
till Ranas döda,
och sjelf med möda
kung Helge sam
från halfdränkt stam. —

Men Björn den glade
log högt och sade: