portar, der fäderne bott, förrn Asarne förde dem hitupp.
Matta lyste de runor alltjemt, när fred var i landet,
men när Hildur begynte sin lek, då brunno de alla
röda som hanens kam, när han kämpar: förlorad var den, som
mötte i slagtningens natt den klingan med lågande runor.
Svärdet var vida berömdt, och af svärd var det ypperst i Norden.
Dernäst ypperst i pris var en armring, vida beryktad,
smidd af Nordiska sagans Vulkan, af den haltande Vaulund.
Tre mark höll han i vigt, och arbetad var han af rent guld.
Himlen var tecknad derpå med de tolf Odödligas borgar,
vexlande månaders bild, men af skalderna nämdes de solhus.
Alfhem skådades der, Frejs borg: det är solen, som nyfödd
börjar att klättra igen för himmelens branter vid Julen.
Söquabäck var der ock, i dess sal satt Oden hos Saga,
Sida:Frithiofs saga 1831.djvu/34
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 22 —
