Hoppa till innehållet

Sida:Frithiofs saga 1831.djvu/42

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Frithiof, en sörjande värd, med ögonen fylda af tårar,
drack på fädernas vis sin faders minne och hörde
skaldernas sång till hans lof, ett dundrande Drapa, men sedan
steg han i fadrens säte, nu hans, och satte sig neder
mellan dess Oden och Frej.