Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 73 —
X.
Frithiof på Hafvet.
Men på stranden stod
kung Helge och qvad
med förbittradt mod,
och till trollen han bad.
Se, då mörknar himlabågen,
dundret går kring öde rum,
och i djupet kokar vågen,
och dess yta höljs med skum.
Blixtrarna i molnen draga
här och der en blodig rand,
alla hafvets fåglar jaga
skrikande emot sin strand. —
”Hårdt blir vädret, bröder!
Stormens vingar hör jag
flaxande i fjerran,
men vi blekna ej.
Sitt du lugn i lunden
tänk på mig och längta,
skön i dina tårar,
sköna Ingeborg!"
