efter tidender. Han sade sig inga veta. «Om dig ej lyster att berätta tidender», säger Kraka, «så må jag göra det; och är det sällsamt, att en konung trolofvar sig en qvinna, och har dock en annan förut. Men jag vill nu uppenbara för dig, att jag ingalunda är en torpare-dotter, utan en kungsdotter af mycket högre börd än Ingeborg, både på fäderne och möderne». «Hvem var då din fader?» frågar Ragnar. Hon svarar: «Det var Sigurd Fafnisbane, och min moder var sköldmön Brynhilda, konung Budles dotter». «Olikligt synes mig», sade Ragnar, «att deras dotter skulle heta Kraka, och uppfödas på Spangarhed». Men hon berättade nu sitt rätta namn vara Aslög, samt allt hvad henne händt, och tillade hon, «att till tecken på sannfärdigheten häraf, skulle den son, med hvilken hon nu gick, hafva liksom en orm uti sitt öga». Någon tid derefter födde Aslög en son, som också hade bemälte tecken, hvarföre han äfven vardt kallad Sigurd Orm i öga. När Ragnar försporde detta, gladde han sig högeligen deråt, tänkte ej mera på Ingeborg, utan älskade Aslög nu ej mindre än i början.
NIONDE KAPITLET.
AGNARS OCH ERIKS DÖD.
Konung Östen tyckte sig och sin dotter vara stor sidvördnad bevisad, då konung Ragnar ej ville hålla sin trolofning. Alltså uppstod fiendskap mellan båda konungarna. När Agnar och Erik hörde detta, rustade de sig att härja på Sverge. Då de sköto ut fartygen, kom en man att stå i vägen för Agnars skepp, så att han deraf fick sin bane. Detta tyckte folket vara ett ondt förebud, men bröderna aktade ej derpå, utan höllo ändå till Sverge. Der framforo de brännande och härjande allt ända till Uppsala, der Östen genom pilbud och budkaflar samlat en stor här emot dem. Han dolde två
