Sida:Fryxell Svenska historien 1 1846.djvu/11

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
11
OM RAGNARÖK.

Så skedde äfven, och allting, både Gudar och menniskor, djur och vexter, stenar och jord, gret Baldurs död; men på hemvägen träffade sändebuden en jätteqvinna, benämnd Tock, som ej ville gråta Baldur. Han måste således blifva qvar hos Hel. — Asarna fingo veta, att det var Loke i Tocks skepnad, som nu hade gjort dem denna andra sorgen. De uppsökte honom derföre, bundo honom öfver tre klippor och hängde en orm öfver honom så, att giftet skulle droppa i Lokes ansigte. Hans maka Sigyn sitter hos honom och håller ett käril under giftet. Då kärilet är fullt, och medan Sigyn håller på att slå ut det, droppar ormens gift i ansigtet på Loke, hvilken dervid så ristar sig, att hela jorden darrar. Så skall Loke ligga till Ragnarök.

FJERDE KAPITLET.
OM RAGNARÖK.

Verldens yttersta tid kallas Ragnarök eller Gudarnas skymning. Då blifva beständiga krig och blodsutgjutelser. Bröder mörda bröder, barn skona ej sina föräldrar och många brott föröfvas. Derpå följer en förfärlig stark vinter, som varar i tre år utan någon sommar emellan. Midgårdsormen vältrar sig från hafsbottnen upp på landet, hvarvid allt hafvet brusande stiger öfver sina bräddar. Jorden börjar skälfva, så att allt brister, och Loke och Fenris-ulfven blifva befriade. Surtur kommer från Muspelshem och rider upp på Bifrost, hvilken dervid går i stycken. Sedan tågar han med Loke, Midgårds-ormen, Fenris-ulfven och alla Rimtussar ut på den stora slätten Wigrid.

Då Heimdal ser detta, reser han sig upp; och blåser högt i Gjallarhornet, så att all verlden återskallar deraf. Oden rider till Mimers brunn för att hemta råd, men får intet. Ygdrasil skälfver, och allt bäfvar både i himmelen och på jorden. Asarna härkläda sig och