skickade en gång sändebud till Sigrid Storråda uti friareärender, och fingo de goda svar af Sigrid. Sommaren derpå möttes de båda, Sigrid och Olof, och blef då öfverenskommet om giftermål dem emellan. Då sade Olof, «att Sigrid skulle först antaga dopet och den kristna tron». Men hon svarade: «Icke lär jag gå ifrån den tro, som jag förr har haft och fränder före mig. Också må du för mig gerna tro på hvilken Gud, du vill». Då blef Olof mycket vred, steg upp och sade hastigt: «Hvarföre skulle jag vilja ega dig, hedna hund?» och dervid slog han henne i ansigtet med sin handske. Då stod Sigrid upp och sade: «Detta slag skall en gång blifva din bane!» Derpå åtskiljdes de. Men Sigrid gifte sig sedan med konung Sven Tväskägg, som då för hennes skull återfick sitt rike i Dannemark, och upphörde hon aldrig att reta honom och sin son, Olof Skötkonung, mot Olof Tryggvason.
ANDRA KAPITLET.
DROTTNING TYRI.
Det hade uppkommit oenighet mellan konung Sven i Dannemark och konung Burislaf i Windland[1], hvilken tvist blef förlikt genom Sigvald jarl af Jomsborg på det vilkor, att Burislaf skulle få Tyri, konung Svens syster, till gemål. Delta var den samma Tyri, som tillförene varit gift med Styrbjörn Starke. Men Tyri sade tvärt nej härtill, emedan Burislaf var hedning, men hon kristen, och alltså blef giftermålet icke af. Häröfver klagade Burislaf, så att Sigvald jarl slutligen for till konung Sven och med sin list öfvertalade honom att lemna Tyri i Sigvalds händer. Hon fördes då mot sin vilja till konung Burislaf, som lät tillreda ett stort
- ↑ Windland, sedan kalladt Wenden, utmärker södra kusten af Östersjön, der Wenderna bodde.
