utrustade skepp, med hvilka han styrde söder ut till Windland, hafvande drottning Tyri med sig på denna resan.
TREDJE KAPITLET.
FÖRSÅT EMOT OLOF TRYGGVASON.
Erik jarl hade alltsedan sin faders, Håkan jarls, död varit landsflyktig ur Norrge för Olof Tryggvason. Om somrarna var han ute på vikingatåg och förvärfvade sig mycken rikedom samt stort rykte för tapperhet; men om vintrarna var han dels hos konung Sven i Dannemark, dels hos Olof Skötkonung i Sverge, och sökte att emellan dessa furstar stifta förbund mot Olof Tryggvason, ämnande på detta sätt återvinna sitt fädernerike, Norrge.
När det blef bekant i Dannemark, att Olof Tryggvason hade rest till Windland, gick Sigrid Storråda till sin man, konung Sven, och började åter uppägga honom, sägande, «att Olof Tryggvason hade utan Svens lof tagit dess syster, Tyri, hvilket ingen af Svens berömliga förfäder skulle hafva tålt». Slutligen uppretade hon Sven så, att han sände bud till konung Olof i Sverge och till Erik jarl, bedjande dem komma till Dannemark med sina flottor och krigshärar, så skulle de sedan gemensamt anfalla Olof Tryggvason. Emedlertid sände han Sigvald jarl af Jomsborg, som spejare till Olof Tryggvason. Denne hade under tiden kommit väl öfverens med konung Burislaf och fått ut Tyris hela hemgift. Men när Sigvald jarl kom dit, visste han med sin slughet och rådighet så innästla sig hos Olof Tryggvason, att han blef dess bästa vän och rådgifvare. Han upphittade allehanda förevändningar, genom hvilka han fördröjde konung Olofs afresa från Windland. Det kom väl ett rykte dit, att konung Sven i Dannemark rustade till krig; men Sigvald påstod detta vara endast osanning, sägande till Olof: «Icke lär Sven Tväskägg våga strida
