FJERDE KAPITLET.
STRIDEN PÅ SAMSÖ.
På utsatt dag kommo Hjalmar och Odd till Samsö, hafvande med sig tvenne väl beväpnade skepp. Fosterbröderna gingo upp på landet för att efterse, om Andgrims söner voro komna. Hjalmar var fullväpnad; men Odd hade blott en yxa i handen, att dermed hugga ämnesträd till ett block, som gått sönder på skeppet. Under det desse voro borta, kommo Andgrims söner till deras skepp, och föll då berserkagången på dem, så att de beto i sina sköldar, skriade högt, och gingo sex in på hvardera skeppet, huggande ned allt, som förekom; men der voro så frimodiga svenner inombords, att ingen flydde, utan hvar och en försvarade sig och föll på sin plats. Då alla voro slagna, ropade berserkerna: «Ljugit har vår fader Andgrim, då han sagt dessa vara starka och hårdtagna män, och borde vi väl fara hem och dräpa den usla gubben till lön för hans lögn.» Derpå lade de hvar och en af besättningen på dess plats vid årorna, och funno de då, att båda styrmännen feltes, hvaraf de förstodo, att Hjalmar och Odd ej voro bland de slagne. Då föll berserkagången af dem, och blefvo de efter vanan svaga och matta som sjuklingar.
Hjalmar och Odd återvände nu och fingo se berserkerna samt hvad de gjort. Då qvad Hjalmar:
De skarpa karlar
Från skeppen stiga,
Tolf bröder tillsammans,
Att bryta våra brynjor.
Vi skola i afton
Oden gästa,
Två tappre män;
De tolf månde lefva.
