Megingjard om sig, fördubblas hans kraft. Hans hammare Mjolner krossar allt, hvad den träffar, och återkommer sedan i Tors hand. Men dock måste Tor hafva sina jernhandskar på, ty annars förmår han ej handtera Mjolner. Tors största id är att förfölja och med sin hammare krossa jättar och troll. Han sitter då i en vagn, bespänd med två bockar, och åker så, att det dånar högt och gnistorna flyga rundtomkring utur bergen. Deraf uppkommer åska, som derföre af menniskorna kallas tordön. Torsdagen har ock sitt namn af Tor. Då Tor ej strider emot jättarna, sitter han i sin borg, Trudvang, och så lefver han allt till Ragnarök.
Frey var årsväxtens Gud; af honom har Fredagen sitt namn. Brage var skaldekonstens Gud; hans maka Idun hade i en ask odödlighetens äpplen, af hvilka Gudarna åto, på det de ej skulle åldras. Dessa äpplen voro en gång bortstulna, hvaraf Gudarna ledo mycken skada; ty de blefvo gamle och gråhårige. Baldur var oskuldens Gud och så älskad, att allt på jorden gaf hans moder Frigg en ed att ej skada Baldur. Så länge han lefde kunde Gudarna ej öfvervinnas. Heimdal med sitt Gjallarhorn satt och vaktade, att ej jättarne skulle få bestiga den bro, som gick från himmelen till jorden. Denna bro hette Bifrost, men nu kallas den regnbåga.
Frigg var Odens gemål och den förnämsta Gudinna. Hon visste menniskors öden förut. Freya var kärlekens Gudinna. Hon hade varit gift med Öder. Då han reste bort, sörjde hon högeligen, gret beständigt, och hennes tårar förvandlades till det klaraste guld.
Asken Ygdrasil är det största af alla träd. Dess grenar öfverskygga all verlden och kronan räcker upp uti himmelen. Den har tre rötter. Den ena går till Ginnungagap; der är Mimers brunn, hvarest all visdom är förvarad. Den andra går till Niflhem, der draken Nidhögg gnager på den. Den tredje går till Midgård. Vid denna rot är den heliga Urdarbrunnen, der Nornorna eller ödets Gudinnor bo. Deras namn äro: Urd (det förflutna), Werdandi (det närvarande) och Skuld
