Hoppa till innehållet

Sida:Fryxell Svenska historien 1 1846.djvu/93

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
93
OM TORA BORGARHJORT.

SJUNDE BERÄTTELSEN.
OM RAGNAR LODBROK OCH HANS SÖNER.

FÖRSTA KAPITLET.
OM TORA BORGARHJORT.

På denna tid var uti Östergötland en rik och mägtig jarl, benämnd Herröd. Han härstammade från Asarna genom Odens son, Göte, och var sjelf mycket beryktad för sin tapperhet. Han hade en dotter, kallad Tora, och alla sade, att hon var den skönaste och förståndigaste jungfru, och en sådan, som bättre är att ega än umbära. Hon fick det tillnamnet Borgarhjort, emedan hon satt i ett loft, omstängd med en skidgård, som en borg, och derföre, att hon i skönhet så öfverträffade andra qvinnor, som hjorten andra djur. Jarlen ville på allt sätt fröjda henne, derföre gaf han henne en liten och mycket fager lindorm, som han fått i ett trollägg uti Bjarmaland. Ormen var i början ringlaggd i en liten ask, men begynte snart att växa så, att han ej mera fick rum i asken. Slutligen växte han så mycket, att han ej rymdes i kammaren, utan låg utanför rundtomkring skidgården, varandes så stor, att hufvud och stjert nådde tillsammans. Han blef tillika så argsint och ond att vidfås, att ingen tordes gå till jungfrun, mer än den, som gaf ormen mat, och förtärde han en hel oxe i målet. Jarlen tyckte sig hafva mycket men af allt detta, och gjorde slutligen det löfte, att han skulle gifva sin dotter med stor hemgift åt den man, eho det vore, som dräpte ormen. Detta löfte spordes vida omkring; men så stor var allas fruktan för ormen, att ingen vågade försöka vinna den höga lönen.