Den här sidan har korrekturlästs
44
Hvarför skriker du och larmar?
Ingen har ju sagt ett ord.
Som en bandhund argt du skäller
Vänder hafvet ut och in.
Ingen roddarkärring heller
Har en sådan käft som din.
Se, hur Korsö står begrafvet
Midt i skummet, med sin fyr.
Som en tragedi är hafvet,
Stormen är dess ouvertyr.
Hafs-örn, djerf i strid och fara,
Svigtar för så skarpa tag,
Skogen kan sig knappt försvara,
Klippan darrar för hvart slag.
Upphör med din skräck och fasa,
Tänk, o Storm! på hvad du gör!
Är det menskligt att så rasa,
Endast utaf misshumör!
Men om buller, blåst och väta
Roa dig, så gå då på.
