Sida:Fyrbåken.djvu/55

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
49


Wåren 1854.


Hur grymt är icke krig, förblindade nationer!
Hur är dess början väl, dess fortgång och dess slut! —
Jag ropte, då jag såg hur man drog fram kanoner,
Och hela verlden skrek på kulor och på krut.

Är jorden nu för trång att hon ej mer sig låter
Bebyggas som hon gjort i många Herrans år!
"Ack nej! hon är nog stor, om ni blott makar åt er,
Och mången icke stod så bredbent som han står.


3