Den här sidan har korrekturlästs
59
Skalden.
Över jorden Skalden går och vankar,
Sänd utaf Apollo-fadren huld,
Och på ryggen han sin lyra kankar,
Tung att bära, ty den är af ”guld”.
Medges, att han är ett litet under,
Häftig, öm och vild till sin natur.
Verlden tror, och det på goda grunder,
Att han är en högst komik figur.
Der, som lifvets vilda tummel-sorlar,
Tar han plats och finner sig deri.
