Den här sidan har korrekturlästs
82
Dock jag sörjer ej ungdomens flygt, jag mår mycket bättre,
Önskar den icke tillbaka igen: jag ger den min slängkyss,
Glad, att jag är der jag är, på mitt ensliga, sandiga Sandhamn.
Här är mitt lefnadsmål: ”det är vändningspunkten af lifvet;”
Ty om jag går litet till, så faller jag bums uti hafvet.
Hafvet kan visst vara bra, men jag har ingen lust att mig dränka,
Trifves för väl på min Ö, ty här är mitt Tusculum grundadt.
Här skall jag lära mig getternas språk och dikta Idyller,
Ända till dess jag är ledsen och trött. Då tar jag min lyra,
Slår: den i spillror mot Östersjöns strand och ber till Apollo:
”Parce, pater, puero! post hec non carmina fingam.”
