Hoppa till innehållet

Sida:Fyrbåken.djvu/94

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
88


Skada att menniskan ofta mer älskar sina fel, än sin vän, och blifver långt trognare de förra, än den sednare: hon vill heldre förlora sin vän, än fläckarne i sin själ.




Hata aldrig. Älska din fiende, men motarbeta hans stämplingar endast så mycket att de ej blifva dig till skada.




Hela verlden tillbeder lyckan och hela verlden tycker om henne. Hennes. ynnest tillskrifva vi vår förtjenst, men hennes vidrigheter tillskrifva vi henne:




Lyckan, som man förgudar, beror af menniskorna: hon är flyktig för öfvermodet, men var- aktig för klokheten.




Ingenting sårar fåfängans ömtåliga skinn så mycket som sanningen.