Hoppa till innehållet

Sida:Gösta Berlings saga 1919.djvu/322

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

först skall jag ha betalt för mina dukar och gardiner, som du har satt upp här.»

»De gamla trasorna!» utropade grevinnan. »Vill hon ha betalt för de gamla trasorna! Ta dem med sig! Jag vill aldrig se dem mer! Ta dem genast med sig!»

Därpå kastade grevinnan åt henne dukarna och slet ned gardinerna, ty nu var hon i fullt raseri.

Nästa dag bad den unga grevinnan sin svärmor, att hon skulle försona sig med mamsell Marie, men grevinnan ville inte. Hon var trött på henne.

Grevinnan Elisabet for då åstad och köpte av mamsell Marie hela lagret av gardiner och satte upp dem i hela övre våningen. Därav kände sig mamsell Marie åter upprättad.

Grevinnan Märta skämtade mycket med sin svärdotter över hennes kärlek till fjällstickning. Hon kunde också gömma sin vrede, bevara den frisk och ny i åratal. Hon var en rikt begåvad varelse.


284