han hjälpa henne att förstöra hennes framtid, hela hennes framtid. Han, som älskade henne, måste göra det.
»Jag gör allt, vad grevinnan vill,» sade han.
Nästa dag talade han med prosten i Bro, ty Bro är moderförsamling till Svartsjö, och där måste lysningar uttagas.
Den goda, gamla prosten blev rörd över hans historia och lovade att ta allt ansvaret för giftoman och dylikt på sig.
»Ja,» sade han, »du måste hjälpa henne, Gösta, det måste du. Hon kunde bli vansinnig eljest. Hon tror sig ha skadat barnet därmed, att hon har berövat det dess ställning i livet. Hon har ett ytterst ömtåligt samvete, den kvinnan.»
»Men jag vet, att jag skall göra henne olycklig,» utbrast Gösta.
»Det får du sannerligen inte göra, Gösta. Du får bli en sansad man nu, med hustru och barn att sörja för.»
Emellertid skulle prosten fara ned till Svartsjö och tala med både komministern och lagmannen. Slutet på allt blev, att nästa söndag, den första september, lysning avkunnades i Svartsjö mellan Gösta Berling och Elisabet von Thurn.
Så blev barnets mor med den största försiktighet förd till Ekeby, och där döptes barnet.
Prosten talade då med henne och sade henne, att hon ännu kunde återta sitt beslut att gifta sig med en sådan man som Gösta Berling. Hon borde ju skriva till sin far först.
474
