ögon skola fyllas av tårar vid blotta minnet av det överväldigande i att se detta oändliga tåg draga fram på vägar, där bara några ensamma vandrare, några tiggarskaror eller någon bondes kärra brukade synas under hela dagar.
Alla, som bo vid vägen, störta upp och fråga: »Är olyckan kommen över landet? Är fienden över oss? Vart skall ni gå, vandringsmän? Vart skall ni?»
»Vi söka,» svara de. »Vi ha sökt i två dagar. Vi skola söka också i dag, sedan stå vi inte ut längre. Vi skola söka igenom Björne skog och de furuklädda höjderna väster om Ekeby.»
Det är från Nygård, en fattig trakt borta bland de östra bergen, som tåget först har brutit upp. Den vackra flickan med det tunga, svarta håret och de röda kinderna har varit försvunnen i åtta dagar. Kvastflickan, som Gösta Berling ville göra till sin fästmö, har gått vilse i de stora skogarna. På åtta dagar har ingen sett henne.
Så bröt folket från Nygård upp för att söka igenom skogen. Och varje människa de mötte följde med för att söka. Ur varje stuga kommo människor för att sluta sig till tåget.
Händer så ock ofta, att någon nykommen frågar:
»Ni män från Nygård, varav kommer allt detta? Varför låter ni den vackra flickan gå ensam på främmande stigar? Skogen är djup, och Gud har tagit hennes förstånd.»
»Ingen ofredar henne,» svara de då, »hon
