andra börja tala om vilken man han har varit, så god, så munter, så rådsnar och så gudfruktig. Märkligt är ock att se hur, så snart en av bärarna tröttnar, en annan helt sakta kommer och för sin skuldra in under skivan.
Så kommer kapten Lennart också förbi den plats, där kavaljererna stå.
»Får väl gå med och se till, att han kommer riktigt hem,» säger Beerencreutz och lämnar sin plats vid vägkanten för att gå med upp till Helgesäter. Hans exempel följes av många.
Marknadsfältet blir liksom öde: folket drager med kapten Lennart upp till Helgesäter. Man måste ju se till, att han får komma hem. Allt det nödvändiga, som skulle köpas, får vara, som det är, marknadsgåvorna åt de små därhemma bli glömda, psalmboksköpet blir aldrig avslutat, silkesduken, som har lyst i jäntans ögon, får ligga kvar på disken. Alla måste gå med och se till, att kapten Lennart kommer hem.
Då tåget kommer fram till Helgesäter, är där tyst och öde. Åter trumma överstens nävar mot den stängda ingångsdörren. Alla tjänare äro på marknaden, kaptenskan är ensam hemma och vaktar huset. Nu är det också hon, som öppnar.
Och hon frågar, såsom hon hade frågat en gång förr:
»Vad vill ni?»
Varpå översten svarar, såsom han hade svarat en gång förr:
»Vi äro här med din man.»
