satt mig själv här bakpå, om jag hade vetat det. Sannerligen jag alls hade velat köra för dig.»
Och den stolta arvtagerskan svarade:
»Nog hade jag kommit fram utan Gösta Berling.»
»Det är ändå skada på dig, Anna,» sade Gösta begrundande, »att du inte har far och mor i livet. Nu är du sådan du är, och ingen kan räkna så noga med dig.»
»Det är ändå större skada, att du inte har sagt det där förr, så hade en annan fått köra för mig.»
»Prästfrun tänker som jag, att du behöver någon, som blir dig i fars ställe, eljest hade hon väl inte satt dig att dra i par med en så gammal krake.»
»Det är inte prästfrun, som har bestämt det.»
»Å, bevare oss väl, har du själv valt ut en så grann karl?»
Han tar mig inte för pengarna.»
»Nej, de gamla, de löpa bara efter blå ögon och röda kinder, och fasligt rara äro de, då de så göra.»
»Å, Gösta, att han inte skäms!»
»Men kom nu ihåg, att du inte leker med de unga karlarna längre! Det är slut med dans och lek. Din är platsen i soffhörnet, eller kanske du ämnar spela vira med gamle Dahlberg?»
De voro sedan tysta, ända till dess de foro uppför de branta backarna vid Borg.
»Tack för skjutsen! Det lär dröja, innan jag åker med Gösta Berling.»
