65
din mjuka hand över min panna — ty jag är trött — och de mina lida nöd —
STÄMMAN.
Kanske är jag din mor, kanske din syster, kanske —
GABRIEL.
Så säg mig, vad jag förbrutit och varför livet kastar sten på mig för att vräka mig undan?
STÄMMAN.
Du har lyft din hand mot samhället, som nu hämnar sig.
Du kämpar mot världen! Glöm inte, att du själv är värld och jord!
GABRIEL
(ljust).
Jag vill glömma det!
Jag vill vara himmel, himmel och åter himmel, blå och oändlig — jag vill vara lärkan, som jublar däruppe, den vita skyn, som dansar, den röda strålen, som värmer — jag vill vara himlen, som välver sig över jorden, tager den i sin famn, vaggar den i sömn — — —
Hjälp mig, moder, syster, broder!
DEN ENSAMME
(åter synlig).
Du vill för mycket, min son. Därför skall du naglas vid korset och hungra och törsta.
GABRIEL.
Tyst!
5. — Gabriel.
