70
GABRIEL.
Hör upp!
DEN ENSAMME.
Nej! Du ser icke allt, därför att du alltid sett uppåt och icke omkring dig. Du ser icke, hur din hustru lider, därför att du är van vid, att hon offrar sig för dig sitt hjärteblod som är ett hjälteblod.
Sin skönhet, sin ungdom, sitt liv, sin natt och dag offrar hon för dig! Över dina verk lyser hennes hängivenhets eld — hon har fött dina barn härnere — men också i din andes barn har hon sin del!
GABRIEL.
Är icke det det skönaste som finns: jag gav henne min kraft, och hon gav mig sin!
DEN ENSAMME.
Ja.
Men det finns ting, som går över en kvinnas krafter och din hustrus äro tömda till botten — blott en svag låga flämtar där ännu — hjälp icke till att släcka också den!
GABRIEL
(i ångest).
Tror du —
DEN ENSAMME.
Jag tror allt!
Allt offrar hon för dig och för sina barn — det får en människa icke, du!
Hennes gud har du varit och människan skall inga andra gudar hava än sig själv!
