hären. Det sätt han valde för brobyggnaden var följande:
Stockar av en och en halv fots tjocklek, tillspetsades i nedre ändan och med en längd som avpassades efter flodens djup, sammanfogades två och två sålunda, att det lämnades två fots mellanrum dem emellan. Dessa nedfirades med maskiner, fästades och nedslogos i bottnen medelst pålklubbor icke rätt nedåt efter sänklod som vanliga bropålar utan i sned ställning lutande i samma riktning, vari strömmen flöt; mittemot dessa på ett avstånd av fyrtio fot nere vid flodbottnen lät han ställa andra stockar, på samma sätt parvis förenade, vilka vändes i riktning mot flodströmmens vågsvall. Dessa varandra motställda stockpar höllos upptill isär medelst infogade tvärbjälkar, vilkas bredd var två fot, motsvarande mellanrummet mellan de båda stockarna och vilka vid vardera ändan fastnitades med dubbla klämmor. Genom att dessas armar först förts isär från varandra och sedan i motsatt riktning hopbundits, erhöll byggnaden blott och bart genom konstruktionen en sådan fasthet, att ju kraftigare vattnet trängde på dess tätare trycktes bindningarna tillsammans. Dessa byggnadsdelar sammanbundos sedan med virke, som lades i brons längdriktning, och övertäcktes med långa läkter och flätverk; och för att ytterligare motverka strömmens tryck ställdes ytterligare en rad pålar, snett riktade liksom murbräckor och sammanfogade med det egentliga byggnadsverket, för att skydda den sida av bryggan, som vette nedåt floden, mot strömmens tryck, och likaledes nedslogos ovanför bryggan på lagom avstånd pålar, så att om barbarerna sökte kullstörta brobyggnaden medelst fartyg eller trädstammar, som de läte
