Hoppa till innehållet

Sida:Galliska kriget 1927.djvu/195

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
185
GALLISKA KRIGET — SJÄTTE BOKEN

vilka enligt medlemmarnas omdöme tillmätas det största anseendet, och till vilkas ord och utslag följaktligen alla avgöranden och beslut hänskjutas. Skälet, varför man sedan långt tillbaka haft det så ordnat, synes vara, att man ej i något fall vill låta mannen av folket sakna stöd gentemot en mäktigare; ty var och en ser till, att icke hans följesmän förtryckas eller bringas i trångmål, och gör han ej det, mister han varje inflytande bland de sina. Samma förhållande råder i hela Gallien taget som en enhet; ty samtliga där boende folk äro grupperade i två stora partier.

XII.

Då Cæsar kom till Gallien, stod det ena partiet under æduernas ledning, det andra under sequanernas. Då de senare ej med egen makt kunde vinna övertaget, eftersom æduerna av gammalt ägde det största inflytandet och hade ett stort antal lydstater, hade sequanerna sökt vinna germanerna och Ariovistus till bundsförvanter samt med stora uppoffringar och löften lyckats locka dem till sig. Efter en rad av segerrika strider, vari æduernas hela adel stupat, hade de också ernått en sådan maktställning, att de kunde draga över till sig en stor del av æduiska folkets lydstater, taga dess främsta mäns söner som gisslan och avtvinga det en i statens namn given ed att aldrig inlåta sig på några mot sequanerna fientliga planer; varjämte de skulle få besätta en del av gränslandet, vilken de med våld tillryckt sig, och erhålla högsta makten i hela Gallien. Tvingad av detta nödläge hade Divitiacus rest till Roma för att bedja senaten om hjälp men återvänt med oför-