II.
Då trupperna legat många dagar i vinterkvarter och Galba givit order, att spannmål skulle ditforslas, fick han helt plötsligt höra av spejare, att den del av byn, som han överlåtit åt gallerna, under natten utrymts av allt folket, och att de berg som överskyggade byn under natten besatts av en väldig mängd seduner och veragrer. Att gallerna så plötsligt beslutit återupptaga kriget och kasta sig över legionen härrörde av åtskilliga skäl. Först och främst att de ansågo legionen ofarlig till följd av dess ringa numerär; den var ju ej ens fulltalig, sedan två kohorter detacherats och även många soldater bortsänts en och en för att rekvirera proviant. Vidare räknade de också på fiendens ogynnsamma stridsläge: när de från bergen sprungo ner i dalen och slungade sina spjut mot romarna, borde dessa ej ens kunna uthärda deras första anfall. Härtill kom också den harm, varmed de sett sina barn fråntagas dem i form av gisslan, och deras fasta övertygelse, att romarna sökte bemäktiga sig alpernas högsta punkter ej blott för att skaffa sig fri väg utan för att ständigt behålla dem och foga dessa nejder till den närliggande provinsen.
III.
När Galba mottog dessa underrättelser, voro vinterlägret och dess fästningsverk ännu ej färdigställda, och ej heller hade man skaffat sig tillräckliga förråd av säd eller annan proviant, då han ju ej alls trott sig behöva frukta ett krig, sedan underkastelsen skett och
