Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/127

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
113
FÖRLUSTELSESTÄLLEN

Strömparterren fans lämpligare, och det blef också namnet. Några af kungahusets vänner och kronprinsessan Josefinas beundrare ville belöna den nya anläggningen med namnet Josefinalund, en stor ära för en liten plätt jord i Norrström; men så populär kronprinsessan än var, blef namnet dock aldrig populärt och försvann snart.

Bland dem som under Strömparterrens ungdomsår flitigt infunno sig der voro många unga, glada garnisonsofficerare, och på den afbildning af stället som vi från den tiden här införa (fig. 46) höra de allra flesta personerna till nämde klass. Längst till venster i förgrunden, från åskådaren räknadt, står en Montgommery, kapten vid Topografiska kåren, och i samtal med honom då varande löjtnanten vid Svea artilleri, sedermera majoren af Kullberg (under många år ordförande i artisternes och literatörernes pensionsförening). Vid bordet till höger sitta, från venster till höger räknadt, då varande löjtnanten vid Svea gardet, nu mera öfverintendenten F. v. Dardel (planschens tecknare); löjtnanten Leonard Reuterskiöld vid Göta artilleri, n. m. pensionerad öfverstelöjtnant; Erik af Edholm, löjtnant vid Andra gardet, n. m. kungl. teaterdirektör; grefve J. A. Cronstedt, löjtnant vid samma regemente, ordonnansofficer hos Karl Johan, känd karrikaturtecknare, gick sedermera i rysk tjenst. Bakom af Edholm sitter (i uniform) löjtnanten, grefve Sven Lagerberg, n. m. generallöjtnant. Till venster om bordet och ungefär midt på planschen synes en då mycket bekant, ofärdig silhouettklippare. I bakgrunden sitter: (i uniform) vid ett bord nedanför trappan majoren Dreyer, bördig från Hannover. Något bakom v. Dardel är uppassaren Kahn (sedermera värdshusvärd, senast på Mosebacke, nu mera vinhandlare) i fart med den stora piskan, en af Strömparterrens då varande märkvärdigheter och som höll alla näsvisa hundar på afstånd. Till höger om Kahn visar sig profilen af d. v. löjtnanten vid Andra gardet Ehrenhoff, erhöll sedermera majors afsked och vardt postmästare i Visby; vidare till höger (i uniform) Bror Munck, löjtnant vid Svea gardet, och hofkonditorn Behrens sjelf; till höger om Behrens, fortfarande från åskådaren räknadt, löjtnant G. Fleetwood vid Svea gardet (också i uniform), nu öfverste för Bohus regemente, och allra längst till höger, innanför glasväggen, sångaren Belletti.[1]

Det var en del af den tidens unga och glada Stockholm. Bland de nämda hafva Montgommery, Dreyer, Ehrenhoff, Munck, Behrens och Cronstedt samt sannolikt också den ofärdige silhouettklipparen lemnat det jordiska, under det de öfrige äro nästan alla i full verksamhet, men kanske icke så ofta nu som förr synas i Strömparterren. Denne är likväl mer befolkad än någonsin förut. Efter Behrens

  1. Italiensk operasångare, anstäld vid k. teatern i Stockholm 1839—1844.
Gamla Stockholm.8