Under det man försökte med Tivoli i stor skala på ett par ställen samt här och der bjöd på en och annan del af tivoli-förlustelser, fortforo flera musikträdgårdar och äfven nya uppstodo. En sådan öppnades i Grubbens trädgård på Kungsholmen, vid Reparebansgatan, på den »Lenmarkska possessionens» grund som först bebygts af repslagaren Nyman och i slutet af förra århundradet egdes af kommerserådet af Grubbens samt der Gundbergska fabrikens bleck- och plåtslageri nu är. Kungsholmen hade i äldre tider icke helt och hållet saknat offentliga lustträdgårdar bland de många enskilda sådana som funnos på ön. En stor lustpark var på 1600-talet Karl Bondes trädgård, som låg vid den nu varande Trädgårdsgatan, midt emot den Piperska egendomen, sedan och ännu kallad »Piperska Muren». Karl Bondes trädgård tyckes dock snart hafva upphört såsom offentlig förlustelseplats och var åtminstone i medlet af 1700-talet en till Piperska egendomen hörande köksträdgård.[1]
Det antages vara på dessa trädgårdar, som psalmisten, erkebiskop Haquin Spegel syftar, då han i »Thet öpna Paradis» utbrister:
Ther Munckars Läger war i forna Påfwe dagar,
Ther är nu Konungs-holm, then Man så härligt lagar
På mycket kånstigt sätt, at ther nu föga sten,
Men skiöna örter syns på marcken jämn och ren.
Hwar fordom Tall och Graan på skarpa Bergen wuxe,
Ther är Orangeri, ja, hwar man täckes koxa,
Så finnas rara träå och mycken främmad frucht,
Som giör et stort behag medh smak, och färg och lucht.
I sjelfva det grefliga Piperska huset hade »konstmakare» till allmänhetens förlustelse slagit sig ned. Af en gammal affisch från 1761 finner man, att den 13 Januari nämda år skulle Nord-Holländske konstmästaren Balthasar Siegerist samt Holländska konstmästarinnan med samma namn visa sina i »Physikalisk-Mekaniska, Hydrauliska och Metamorpheserande Vetenskaper» bestående konster.
Öfriga förlustelseställen på Kungsholmen nämnas dock icke, så vida ej till sådana skulle räknas det värdshus, som låg der »Södra tegelbruket förut varit beläget» och tillhörde Barnhuset samt kallades Rålambens Hoff eller det värdshus som kallades Förderfvet och låg bortom Stadshagen, »norr om fältmarskalken gref G. Horn, nederst in till rännelen, och öster om torpet intill bergen»[1] samt sedermera källaren Mäster Anders. Inga andra höras af förr än Grubbens
