Kap. V.
Gratisnöjen.
Främmande sändebud. — Kröningar. — Illuminationer. — Kungliga begrafningar. — Nummerlotteriet. — Likvisning. — Brudvisning. — På Ladugårdsgärdet. — Kappåkningar. — Riksdagsblåsning. — Vaktparaden.
Främmande nationers sändebud hafva alltid varit städers befolkning till stor förnöjelse, i synnerhet om de uppträdande kommit från mera aflägsna och pittoreska länder. I förra århundraden, då Sverige ännu begagnade utrikespolitik, voro dylika skådespel vanligare än nu för tiden. Redan 1580 uppvaktades Johan III af Tartariska sändebud. Åren 1650, 51 uppehöll sig en Tartarisk ambassad i Stockholm i ändamål att vinna Sverige mot Ryssland. De affärdades ändteligen med några presenter. Vid afresan uppfördes ett lustspel för hufvudstadsbefolkningen: herrar och tjenare råkade nämligen i slagsmål inne i en vagn, så att knappt en fönsterruta blef hel qvar. År 1661 hedrades Carl XI med ett besök af samma älskvärda folkslag från fjerran land. Ambassaden öfverlemnade sina kreditiv, hvilka i Riksarkivet förvaras i långa påsar af guldbrokad, uppskurna i botten.