lejonet reste sig upp, lopp buffeloxen under dess bringor att lejonet nästan föll omkull; så skötte lejonet intet mer om buffeloxen. Sedan släpptes lejonet och en stor björn tillhopa, reste sig något litet emot hvar andra, men gingo strax ifrån hvar andra. Lejonet gick der med och lade sig i en vrå i gården; björnen gick bak om det, steg på det och bet det några bitande i ryggen, men lejonet skakade honom af sig och slog litet efter honom, men skötte intet mer om honom. Luckan drogs upp; der med gick lejonet in i sitt hus. Dernäst släpptes björnen och en yr häst tillhopa. Björnen kunde intet mycket skada hästen, utan tog honom allenast en gång i låret; hästen träckade der vid och slog bak efter sig, sedan rörde björnen honom intet, utan gick och lögade sig i ett vattenkar, som der stod nedgrafvet, fullt med vatten. Lupo der ock två räfvar, men de andra djuren aktade dem intet. De sköto några raketer ner på björnen att göra honom vred. De hade gjort liksom en menniska, satt på en påle, klädd i rödt kläde, och stoppad full med hö; den samme ref björnen först tvärt af och sedan tog han och ref i sär hans lår. Hängde ock en annan sådan på ett snöre, som några drogo upp och ned; när björnen fattade efter honom, drogo de honom upp».
Med dessa och dylika många flera upptåg firades drottning Christinas kröning, prisad af många, häcklad af flere. Den 18 Juli samma år hade en bonde af Östergötland visat drottningen ett stycke barkbröd, hvaröfver hon ömkat sig, men trösteligen tillagt: hafve vi annammat de goda, hvar om icke de onda.
⁎
Den praktfullaste illumination hufvudstaden bevittnat var den som vid Carl XI:s anträde till regeringen egde rum i sammanhang med den praktfulla karusellen. Vid detta tillfälle skylde en enda kolossal transparang Rådhusfaçaden på Stortorget; Kungsholmsbron var öfverbygd med flere äreportar; men på Norrmalmstorg (Gustaf Adolfs torg) tronade en pyramid af ofantliga dimensioner, rundt om behängd med lyktor af oljadt papper mellan festoner af granris, och öfverst besatt med en kunglig krona. Planschen (fig. 64) erbjuder utom illuminationen en intressant vy af Gustaf Adolfs torg sådant det såg ut 1672, den 19 December. I fonden (der kungliga teatern nu står) synes Axel Lillies palats; bakom detsamma, öfver taket åt höger, synas tre af tornen på De la Gardieska palatset (Makalös, Arsenalen, Dramat. teatern); till venster på taflan fästes uppmärksamheten af
