Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/178

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
163
GRATISNÖJEN

än en enkel svepning i en tarflig furukista, illa svartlackerad, med bleckplåtar vid hufvud och fötter och utan annan prydnad, i ett litet rum utan svart kläde, endast med ett eller ett par lakan framför fönstret, utan silfvertårar, utan cypresser, men tjockt med granris på golfvet och några blommor från trädgården, inga kandelabrar, endast ett par enkla stakar med talgljus i en vemodig skymning.

Fig. 70. Stånddrabrant. Efter A. Schützercrantz’ »Scener ur soldatlifvet».

Åskådarne, som gingo kanske ganska bullersamt till väga vid en af de der storståtliga likvisningarna, åtminstone på gatan och i trapporna till sorgehuset, kommo ofta stilla och tysta till kistan i det lilla lusthuset bland den tarfliga grönskan och gingo lika saktmodigt bort. Detta hindrade dock icke, att kritiken efteråt ofta lät höra af sig. Det kunde finnas så mycket att klandra. Än hade liket, trots all enkelhet, en i folkets ögon för ståtlig utstyrsel, än, och det var kanske vanligare, klagade man öfver, att skådespelet varit alltför knapphändigt, för litet ljus, för få blommor, för simpel svepning — och en sådan kista sedan! Det hade ej varit nog ögonfägnad.

Det der var kritiken efteråt, men det hindrade ej att man vid nästa likvisning utan tvekan skyndade att njuta af gratisskådespelet. Det var en egendomlig sida af gamla Stockholm.

⁎              ⁎

Brudvisningarna voro ej mindre egendomliga. Att det vid dem alltid gick muntert till är ej förvånande, och munterheten slog ej sällan öfver i bullersamma upptåg, till och med i störande af husfriden. Men äfven vid de allra fredligaste brudvisningar fans det något störande och sårande för den sanna bröllopsglädjen, ofta något motbjudande för den qvinliga blygsamheten. Och likväl tyckte kanske de flesta brudar, att det ej vore något riktigt bröllop, om icke en sådan förevisning egde rum. Så var äfven allmänhetens åsigt. Bruket var visserligen icke inskränkt till Stockholm, utan gängse i hela landet, men hade kanske ej så nära sammanväxt med folkets vanor som just i hufvudstaden. Om icke medlemmar af de bildade och förmögnare folkklasserne sprungo för att se brudar här och der i staden, så kunde