tankar på försigtighetsmåtts vidtagande. Den ena afhandlingen efter den andra utkom af trycket, om »Cholera Morbus», dess rätta kännetecken och behandling, och Svenska läkaresällskapet utgaf en »Kort underrättelse om sättet att förvara sig mot choleran». Bland de mest lästa var kanske G. Svederus’ lilla bok om »Cholera Morbus, uppkomst, härjningar, kurmetod och preservativ».
Rökning skulle vara ett mycket verksamt medel att förekomma sjukdomen, och många olika rökningssätt annonserades i tidningarna. De rökkulor som funno största afsättningen bestodo af 1 skålp. pulveriseradt svafvel, 1 skålp. harts, 1 skålp. koksalt, 1½ skålp. trätjära, 6 lod renadt salpeter och 4 lod renadt kamfer, hvilket allt blandades med hvetekli och formades till kulor af en valnöts storlek.
Ett något dyrare rökningssätt var kanske det som hade uppfunnits af då varande verkmästaren vid kungl. Myntet Teofron Muncktell, sedermera så berömd inom den svenska storslöjden. Han hade, 1831, för Sundhetskollegium förevisat en apparat för mineralsura rökningar, och dylika apparater såldes för 3 rdr 16 sk. banko stycket.
Kaptenen, frih. E. von Vegesack uppfann ett nytt slags stolar för imbad som skulle vara ett verksamt medel mot kolera, och på dessa stolar mottogos beställningar efter 10 och 12 rdr banko stycket i hattstofferaren Risbecks bod vid Gustaf Adolfs torg.
Man tycktes således sätta sig i försvarstillstånd, men det stora flertalet af Stockholms allmänhet kunde dock icke tro, att det försvaret någonsin skulle behöfvas. År 1831 förflöt också utan att någon kolera visade sig här, och likadant var förhållandet under de två näst följande åren. Under ett af dem, 1832, läste man med stort intresse de skildringar som i Aftonbladet meddelades om kolerans förskräckliga härjningar i Paris våren sist nämda år; men det är långt mellan Paris och Stockholm, sade man.
Sommaren 1834 var dock, som sagdt, ovanligt het, och föga regn föll, hvilket nog kunde ingifva farhågor. Men man var godt bevakad genom karantän och sorgfällig uppmärksamhet på personer och varor från smittade och misstänkta orter. Riksdag var samlad i Stockholm, och tidigt på våren, den 17 April, hade en stor deputation till konungen framburit ständernas tacksägelseadress »för K. M:ts visa styrelse och sorgfälliga bemödanden att genom noggrann bevakning vid rikets gränser förekomma tillfällen för (kolera)sjukdomens inträngande».
Vid midsommartiden talade man ej så mycket om koleran, som om den stora stölden ur klädeskramhandlaren Sprinchorns bod vid Storkyrkobrinken samt om riksdagsmannen i bondeståndet N. Insulins kostliga memorial i bränvinsfrågan. En månad senare kände man
