Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/236

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
219
ELDSVÅDOR

rundt omkring, så att husegarne icke hade något utrymme att bärga sin egendom, så mycket mindre, som elden bredde sig än fram åt, än tvärs öfver Drottninggatan, och hjelpen var så mycket otillräckligare, som knapt en timme var förliden, innan å Södermalm vid Skinnarviken äfven elden sig viste, hvilken i hast derifrån utbredde sig öfver Hornsgatan till Sinkens dammen och Hornskroken. Man förmår nu icke utmärka den dryga delen å Norra och Södra Malmen, som genom denna brottska elden är medtagen, utan måste korteligen allenast nämna, att den kosteliga S:t Clarä kyrka, som stått uti 179 år, är alldeles blefven förstörd med all sin utvärtes och invärtes prydnad, tillika med ganska många präktiga hus; till förtigandes dem som, fastän de ej alldeles blifvit afbrände, dock mer eller mindre illa äro medfarne. Det som ökte denna förskräckliga och hiskeliga brandskadan var, att emot kl. 8 om aftonen å Ladugårdslandet hos en bryggare jemväl eldslågan utbrast och hade så mycket snarare vid en så allmän bestörtning kunnat fräta omkring sig, om icke Hans Kongl. Maj:t i egen hög person varit å alla ställen tillstädes och gjort så väl faderliga, som nödiga anstalter. Vådan blef å Södermalm och Ladugårdslandet snarare dämpat än å Norra Malmen möjligt var, der lågan icke förr kunde neddämpas än inemot kl. 3 följande morgon, in till hvilken tid Kongl. Maj:t var närvarande och först kl. 4 begaf sig till Ulriksdal tillbakas, sedan ytterligare befallning blifvit gifven, att med ständigt vattusprutande qväfva elden, som låg fördold under stenhögarne och ännu milade. Nu och ehuruväl man förmodat, att denna olyckan numera skulle vara öfverstånden, så har dock i morgons vid pass kl. 9 en ny eldslåga uppkommit vid Ladugårdslandstorget, hvarigenom äfven många hus blifvit lagda i aska, och utan tvifvel hade den förorsakat än större skada, om ej genom Hans Maj:t, som öfver allt var tillstädes, tagne mått sådant lyckligen förekommits.

Ett par dagar derefter uppkom ny eldsvåda i Smala gränden på Ladugårdslandet utmed den s. k. Näckeströmmen. Nya Ladugårdslandsbron (Nybron) var i fara, och utom de å sjelfva Packartorget (nu Norrmalmstorg) itända husen syntes elden vilja gå ända upp för Sperlingsbacke, »om icke», säger Stockholms Post-Tidningar för den 13 Juni, »genom de af Hans Kongl. Maj:t, som äfvenledes vid detta bedröfliga tillfälle öfver allt var närvarande, tagne och lyckeligen verkstälde författningar sådant blifvit förekommet, det den faseliga elden, hvilken har ett vidt begrepp af hus i aska lagt, mot midnatten blifvit dämpat».

Oaktadt de mångfaldiga vakter som skulle tillse, att allt ginge ordentligt till bland de släckande och räddande och att inga stölder föröfvades, tyckes dock ett stort antal icke uppbrändt husgeråd hafva gått förloradt eller alldeles försvunnit vid sist nämda stora eldsvåda. Några dagar efter branden fans bland andra tillkännagifvanden i Stockholms Post-Tidningar en annons, hvars början är af följande lydelse:

Den som varit så Christelig och bärgat någre saker utur Secreteraren Wagners afbrände hus vid S:t Clara och ännu har något theraf i förvar eller eljest kan äga någon underrättelse hvarom de finnas, täcktes sådant tillkännagifva i huset N:o 11 vid S:t Clarä östra kyrkoport. Och saknas nu för honom i synnerhet 3 st. större och mindre Speglar med förgylta Ramar, en svart Läder Coffert med Fruntimmers Linkläder, en myckenhet brukade dukar, servietter och andra Linkläder, m. m.

Annonsen räknar upp fåtöljer och stolar, svarta sammetsbyxor,