Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/27

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
13
PÅ 1730-TALET

märkvärdighet deraf att han vistats i Ryssland och Persien åren 1697—1721, på förra stället som fånge, på senare som Svenskt sändebud, ty det var den tiden Sverige och Persien voro synnerligt goda vänner, så goda, att när den Svensk-Holländske ambassadören Fabritius dit anlände, samtidigt med Brenner, han i Shahens palats vid sitt första inträde möttes af anblicken af salig Carl XI, hvars conterfey var upphängdt i audienssalen.

Fig 13. Gamla Norrbro med Grefve Pehrs (Brahes) hus; på 1730-talet inrymmande Kongl. Biblioteket.

Men Carl Fredrik förklarade, att han sett så mycket böcker i Lund, att han icke ville se mer i Stockholm, och anhöll derför, att de måtte få gå genaste vägen öfver Slagtarhusbron, så kallad emedan den gick förbi det vid Norra Strömfåran belägna Slagtarhuset. Hans mening segrade, och de passerade Helgeandsholmen utan vidare äfventyr, passerade bron öfver Södra Strömfåran och satte foten på området Staden mellan broarne, just då klockan klämtade tio och vaktparaden slog förgaddring för att rycka upp till slottet.[1]

De voro nedanför det under byggnad stående slottet; gingo förbi Kongliga vedgården, Lejongården, Stenhuggarbodarne vid stranden nedanför Slottsbacken, der, straxt bortom Tessinska palatset, Kongl.

  1. Tioklämtningen infördes 1612. Vaktparaden gick på 1730-talet kl. 10 f. m.