Detta osminkade språk kunde icke stöta ett tidehvarf som fortfarande hemtade sina begrepp om vett och seder ur Erasmus Roterodamus’ år 1530 utgifna Liber aureus De civilitate morum puerilium, på svenska (och latin) utgifven under Gustaf II Adolf, »En gyldene Book om unga personers Sedhers Höffweligheet». I den boken får man nämligen läsa saker som dessa:
»Med hatten eller kläderna att snyta sig, står svåra bondaktigt; med armen eller armbogan, hörer dem till som med salta fiskvaror umgås; det står och icke mycket höfveligt när det med handen sker, om du strax stryker snoren på kläderna.»
»Att helsa en annan uti hans nysande, och honom der till lycka önska, står väl och christeligt, och der som flera åldrige tillstädes äro, som en ärlig man eller qvinna helsa, så skall en yngling sin hatt aftaga.»
»Reprimere sonum, quem natura fert, ineptorum est, qui plus tribuunt civilitati quam saluti».
Och än värre rörande bordseder, der författaren på fullt allvar ifrågasätter inträffandet af en olycka och hvars förekommande han icke ens tillstyrker, utan hvars fördöljande han anbefaller på följande sätt:
»Si licet secedere, solus id faciat: sin minus juxta vetustissimum proverbium; tussi crepitum dissimulet. (= thet medh hosta öfwerhölia).»
Nog för den som förstår!
En annan mycket ryktbar ungdomsbok af yngre ålder var Regnérs Begrepp, eller fullständigare: »Första Begreppen af de
