af Prestgatan ha vi klostrets ekonomi-våning och refektorium, fastän de nu begagnas som källare, de också. Det fins en gammal gravyr från 1500-talet som visar Svartbrödraklostrets yttre. (Fig. 16).
— Skulle vi inte granska matsedeln? Lina väntar visst! anmärkte Carl Fredrik, som icke var trakterad af klosterbeskrifningen.
Matsedeln bjöd bland annat godt på Spargel från Alichs trädgård (hörnet af Norrtulls- och Surbrunnsgatan), samt en okänd rätt, som bar namnet Tartuffler. Denna senare framkallade många funderingar och hvarken herr Leonhard eller hans unge vän kunde finna något angenämt i de bäska svartbruna rotknölarna, tills ändtligen kyparen med några raska knifdrag tog af det bruna skinnet och företedde en kanariegul, doftande, lucker frukt, som smakade likt nybakadt hvetebröd, men då fann förtjusningen inga gränser:
— Hvar har ni fått den här frukten ifrån? Den smakar ju som mandelbröd?
— Vet inte farbror det, att det är en Vest-Indiansk rot, som den der Alström har infört i Alingsås, der han för öfrigt ämnar införa allting både lefvande och dödt!
— Jag borde ha vetat det, men jag visste det icke, ty örtkunskapen på min tid var icke så stor som nu.
— Nej, det vill jag tro; och nu skall farbror veta, att Olof Rudbeck sonen fått en lärjunge som går utanpå allt och alla: han har nyss dykit igenom hela Lappland eller Samolad som Olof junior kallade det och hans resa har gjort det aldra största väsen i Upsala.
— Hvad tycker du om skylten i hörnet deruppe? (Fig. 17) frågade herr Leonhard.
— Skylten? Jo, den är lik alla andra skyltar.
— Nej, det är han icke, ty om du ser på andra, till exempel Remmarns (Fig. 18), så äro de icke alls lika.
— Nå, hvad kan detta ha för intresse för mig!
— Det erinrar mig om den Kungliga Förordningen af 1638, som påbjuder skyltars införande ...
— Och derför vill farbror påminna mig om min okunnighet om ifrågavarande författning och om sitt eget årtalsvetande ...
