Hoppa till innehållet

Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/343

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
326
SKOLOR

m. fl. ledamöter om förhållandet mellan Trivialskolan och Malmskolorna, hvaraf man finner, att om föga lärdes i den förra, så var tillståndet i de senare ännu sämre. Så länge Mäster Samuel var kyrkoherde och Clara skolas inspektor, hölls läroverket dock någorlunda uppe, men efter hans bortgång[1] får man stundom höra farhågor för skolans »totala undergång och ödeläggning». År 1690 klagas, att »rektor måste, snarast sagdt, betla ihop med vanheder sitt underhåll, kunnande han med dess tre kolleger, fördjupade i stor skuld, under ett så träget och ledsamt arbete med en slik myckenhet af den usla och utfattiga ungdomen på intet sätt längre subsistera.»

Sist nämnda anföres af O. A. Stridsberg, som för öfrigt fullständigt redogör för Clara skolas öden ända till hennes sista stund.

Lärjungarne i det läroverket, liksom i Trivialskolan och öfriga offentliga skolor i gamla tider tillhörde nästan uteslutande de fattiga klasserna. För att skaffa »hederlige och förnäme mäns barn» en lämplig undervisningsanstalt upprättade den 1668 till kyrkoherde i Clara utnämde, f. d. biskopen i Åbo Jöns Terserus en högre skola, kallad Öfverskolan eller Claræmontanum, äfven Collegium Illustre. Den skolan, som herbergerades i öfra våningen af Clara skolhus, egde dock icke bestånd längre än till århundradets slut.

Innan den tiden funnos fyra klasser i Clara skola, och under hela 1700-talet rådde ungefär samma förhållanden der som i Trivialskolan. Efter 1820 uppblomstrade Clara skola såsom verklig »lärdomsskola» eller såsom hon, jämte Maria, då mera kallades »Trivialskola», sedan gamla läroverket med det namnet icke mera fans till. Namnet utbyttes sedermera mot »Clara lägre elementarläroverk», och till de fyra klasserna lades en förberedande klass, hvars skolrum vi här afbilda (fig. 146), sådant det såg ut för trettio år sedan och ända till dess skolan upphörde. Den qvinnobild som synes i rummet är ett bevis på att de tider, då skolgossarne eldade och städade lärosalarne, voro försvunna. Vi kunna tillägga, att skyldigheten att vintertiden skotta upp vägarne till skolhuset efter 1820 öfverflyttades från skolungdomen till kyrkobetjeningen.

Trettio rektorer efterträdde hvarandra i Clara skola, från och

  1. Samuel Hamarinus, som var kyrkoherde ej blott i Clara församling i Stockholm, utan äfven i Bromma i Roslagen, hade på sist nämda ställe nedskurit en qvinna som hängt sig, hvilken menniskovänliga handling enligt tidens uppfattning ansågs så förnedrande, att Hamarinus anklagades både vid häradsrätten och i konsistorium samt dömdes tjensten förlustig. Han lefde sedermera såsom enskild person i Stockholm och bodde i den gränd som efter honom fick namn Mäster Samuels gränd, nu »Mäster-Samuelsgatan». Han var också egare till ett hus på Kungsholmen, i hörnet af Handtverkaregatan och Parmmätaregränd, der Kurhuset nu är beläget. Hamarinus dog 1665.