aflidne Anders Slorffs gamla trähus,[1] fick skolan ett rum sig upplåtet i samma byggning. Den förste skolmästaren var Anders Eurenius, som tillika var kapellan, hvilken befattning han fått, »efter han var en skickelig person och till församlingens nöje några gånger predikat aftonsångerna.» Församlingen kunde dock icke gifva honom tillräckligt underhåll, utan bidrog dertill äfven baron Gripenhjelm, för hvars son Eurenius varit præceptor.
Skolan hade i början 20 lärjungar, hvilket var betydligt mer än i samma skolas sista tid i vårt århundrade. Men, säger Giöding, »emedan det föll kapellanen Eurenius för svårt att uppehålla aftonsånger och veckopredikningar samt informera så många skolgossar, fans nödigt, att honom måtte en collega förskaffas, som kunde ungdomen också uti musica undervisa, så ock ottesången hålla, blef så herr Anders Luderhoff, som i stora skolan på Riddarholmen collega var[2] och uti musiken öfvad, vocerad och till högvördigste herr erkebiskopen d:r Lars Stigzelius rekommenderad. Och således kom skolan i vacker gång, och ottesånger blefvo hvar söndag hållne».
Det till kyrka och skola förvandlade trähuset gjorde dock icke länge tjenst, utan brann redan 1679. Skolan fans icke till under flera år, men öppnades åter mot slutet af århundradet och hölls från 1695 i repslagaren Nymans vid Bergsgatan liggande gård, hvilken sedan köptes, då Nyman i betalning erhöll två murade grafvar, den ena i den nya kyrkan, den andra på kyrkogården. Köpebrefvet är af den 20 Sept. 1717. Men skolhuset var dåligt, och skolan långa tider i lägervall. En bland de bäste lärarne var sannolikt den O. J. Giöding som skrifvit »Kungsholms Minne.» Såsom något ovanligt anföres, att piltarne fingo undervisning in Oeconomicis & Botanicis, som på 1750-talet meddelades dem af provincial-schäffern och docenten i landthushållningen H. Lorentsson Nybom, hvilken företog botaniska utflygter med gossarne.
År 1761 inköpte kyrkorådet ett vid Garfvaregatan liggande hus
- ↑ Handelsmannen Anders Slorff vardt, såsom det uppgifves i O. J. Giödings »Kungsholms Minne» (Sthlm 1754), af drottning Kristina benådad med utrymme till en »Wantmakare bahn», hvilken upptog hela det qvarter som nu kallas Ulrika, d. v. s. den backe, på hvilken Kungsholmens n. v. kyrka och kyrkogård ligga. Här lät Slorff nederst vid hörnet af Handtverkaregatan uppsätta en stor träbyggning med dubbla våningar, till boningsrum och materialiers förvarande, och upprättade en stor klädesfabrik. Efter hans död sålde enkan detta trähus, och der gjordes lägenheter för kyrka, kyrkoherde och skola. Kyrkoherden hade tre rum på nedra botten och en studerkammare »öfverst». Näst intill i nedra våningen inreddes en kammare för kapellanen, och den yttersta till ett skolrum.
- ↑ Giöding begår här ett misstag, ty Trivialskolan hade, såsom vi redan omnämt, flyttats från Riddarholmen redan 1666, men det är ju möjligt, att ordet »var» influtit i berättelsen i st. f. varit.
