Hoppa till innehållet

Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/352

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
335
SKOLOR

För femtio år sedan flyttades skolan snedt emot, till ett då nybygdt hus, n:r 8 vid Kammakaregatan, och stannade der till dess hon i vår tid, 1872, stilla afled.

Till gamla Stockholm måste räknas äfven den skola som i Storkyrkoförsamlingen inrättades 1823 och var en lägre apologist-skola, men vanligtvis kallades Storskolan och förvexlats med stundom den till Gymnasium förvandlade urgamla Trivialskolan. Apologistskolan hade sin lägenhet i n:o 2 vid Trädgårdsgatan i staden, en af Stockholms smalaste, mörkaste och otrefligaste gator. Nu är också den skolan död.

Den yngsta af Stockholms Malm- eller Barnskolor var Johannis skola. Först hade Jacobs- och Johannisborna en gemensam skola, men sedan församlingen, 1769, beslutit, att den yngste kapellanen alltid skulle bo vid Johannis kyrka, så inrättades äfven en skola i kapellansbostället (på den plats der huset n:o 9 vid Norra Tullportsgatan nu står, midt emot vestra kyrkogårdsporten) »till mera beqvämlighet för de fattiga barnen, som bo häromkring, och hafva, i synnerhet höst och vår, en lång och besvärlig väg ned till S:t Jacob.»[1] År 1764 var skolan i verksamhet, och mag. F. L. Wittingh hennes förste lärare. År 1825 införlifvades denna kyrkskola såsom en förberedande afdelning med Jacobs och Johannis fri- och fattigskola, skapad genom donation, år 1812, af grosshandlaren C. A. Grevesmühl.

⁎              ⁎

Hvad man nu menar med Folkskolor fans icke i gamla Stockholm. Alla offentliga undervisningsverk voro då för fattigt folks barn. Föräldrarne voro så fattiga, att de ofta icke kunde förse med nödiga skor och kläder de barn som skulle besöka de kostnadsfria kyrkskolorna. Erfarenheten deraf, jemte en vaknande ömhet och omtanke för stadens fattige framkallade slutligen i Storkyrkoförsamlingen en egen Fattigskola (1794),[2] der barn af båda könen — detta var en stor nyhet — fingo fri undervisning »i de nödvändigaste kunskaper och färdigheter» samt ett månatligt understöd. Hofpredikanten N. E. Netzel var inrättningens verksammaste upphofsman, och en liten summa pengar hade redan 1790 till ändamålet testamenterats af traktörsenkan A. W. Warodén. Läget var det samma som sedan användes för äfven apologistskolan, sannolikt det minst helsosamma som kunnat utfinnas. Hvarje skolbarn fick 32 skilling banko i

  1. F. L. Wittingh: S:t Jacobs Minne. Sthlm 1771.
  2. C. U. Broocman: Magasin för föräldrar och lärare.