trampade gillets mindre orgel, men en albus (½ öre) då han trampade kyrkans;
Gillesvennen som gick omkring och kallade.
De som endast tjenstgjorde vid vissa tillfällen voro:
Fyra större djeknar som vid de större begängelserna buro stångfacklorna kring kyrkogården eller kring staden samt biträdde vid gillesalens klädande till drickningen;
Fyra mindre djeknar som vid drickningen understödde sången;
Musikanter af flere slag som legdes, då man drack. År 1438 betalades till Conrad trumpetare och följande året till Conrad lutenista 1 mark 6 öre. År 1510 voro två af stadens lekare närvarande, och 1516 och 19 nyttjades, utom gillets lekare och hans stallbroder, herr Stens pipare, bombeslagare och tymblare, stadens tyske trumpeslagare, en lekare med trummeskyde; o. s. v.
Dörrvården som hade fyra öre för sitt omak och af ingen fick ofogas;
Badstufvuqvinnan som hade gillets badstuga om hand.
Heliga Lekamensdag firades af gillet genom en stor procession med sakramentet omkring gatorna, hvarvid de fyra större djeknarne buro stångfacklorna, och en hop mindre underhjelpte sången. En af de hymner som då sjöngos till Kristi lekamens ära var följande, hvilken kan återfinnas i samtida breviarier och i gradualet:
Pange lingva gloriosi — Corporis mysterium
Sanguinisque preciosi — Quem in mundi precium
Fructus ventris gloriosi — Rex effudit gentium.
Gillet firade dessutom fyra egna stora begängelsedagar, nämligen söndagarne näst efter H. Lekamens dag, Marie födelsefest (den 8 Sept.), Martinsmessa (den 11 Nov.) och trettondedag Jul.
Blef någon af samfundet, andlig eller verldslig, illa sjuk, voro alle klerkbröder förbundne att i full skrud hålla en stor procession och med ljus och sång af vissa stycken andäktigt besöka honom, både vid processionens början och slut.
Gilledrickningen, som egde rum vid den stora begängelsen första söndagen efter helga lekamens fest, skedde med många ceremonier och efter grundliga förberedelser. Alla syskonen sutto kring sina bord, och samtliga klerkbröder vid det öfversta. Framför åldermansbordet stodo fyra djeknar med vaxljus, och på bordet voro sex stora kannor framsatta. Åldermannen äskade ljud med en klocka. Skaffarne med de andra betjenande fylde brödernas bägare, den de sittande emottogo, och då det var gjordt, stego de alla upp och afsjöngo sånger, beledsagade af pukor, trummor och pipor, hvarpå
