Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/381

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
364
GILLEN. SKRÅN. GESÄLLSKAP.

Att herbergena voro ganska väl hållna tillflyktsorter för den resande gesällen kan man finna af Skräddargesällernas reglemente för »Herbergsfadern» 1835. Der bestämmes nämligen, att i herbergshuset skall finnas ett städadt och om vintern eldadt nattlägersrum för resande gesäller, och skulle rummet vara möbleradt med tvenne utdragssängar, fyra stolar, ett bord och en spegel. Till hvardera sängen skulle vara två madrasser, två kuddar, ett täcke, två par tvåmanslakan och fyra skjortor. Dess utom måste i rummet finnas ett handfat och en tvättkanna af koppar, en ljussax och tolf handdukar, deraf till begagnande bestås en för hvarje gesäll, hvilket allt af gesällskapet bekostades. Tvättning och lagning af linnepersedlarne ombesörjer Herbergsvärden, som efter räkning vid qvartalets slut, derför erhåller betalning af Lådans medel.

Fig. 162. Portstycke på Vindragareherberget.

Bland minnesmärken efter de gamla gesällskapen och skråen ega vi ännu två herbergen: Vindragarnes (n:o 6 Stora Hoparegränd) samt Saltmätarnes och Spanmålsbärarnes (n:o 15, Skärgårdsgatan). Bägge gifva intryck af Stockholm för minst 200 år sedan.

Vindragarne ega och bebo ett hus hvars port bär årtalet 1747 (fig. 162), men hvars trappgafvel och hela inre bära tydliga spår af 1500-talet (fig. 163). Skylten är ommålad på en äldre och troligtvis af hög ålder. Vindragarne hålla ännu i hop som skrå och kallas »vindragare-laget», ega låda och ordning samt styras af ålderman och lådmästare.

Saltmätarne och spanmålsbärarne bebo ett gammalt, i förra tider sannolikt stätligt hus vid Skärgårdsgatan, hvars hela yttre angifver 1600-talet (fig. 164). Sjelfva herberget är beläget två