Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/387

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
370
BORGERSKAPET

konung Hans’ son Kristian till tronföljare äfven i Sverige. Valförrättningen underskrefs inne i rådhuset af borgmästare och råd, men utanför på torget var det menige borgerskapet som trodde sig afgöra saken.

På Stortorget möttes och nöttes in- och utländska intressen. Stockholm var icke någon verldsstad, icke ens någon hansestad och låg afsides från de stora stråkvägarne, men främlingar hittade dock hit. Det var fallet med i synnerhet tyskar, ehuruväl det kanske hände, att äfven andra utländingar här gingo under det namnet.

Från utlandet och väl mest Tyskland kommo handtverkare och blandade sig med de svenska borgarne på Stortorget. Tyskt vardt hela vårt handtverksspråk och, såsom vi redan sett, skråbruken och gesällernes »Gewohnheiten». Från Tyskland voro också de fleste köpmännen, vare sig de kommande och gående handelsfullmäktige från Lübeck och andra hansestäder eller de som för alltid stannade i Stockholm och här drefvo köpenskap för egen räkning. Icke sågos de med blida ögon af infödingarne, men läto sig deraf icke skrämma. De skötte sig vanligtvis med större slughet än stockholmarne sjelfve, nästlade sig in i alla förhållanden, drogo nytta af allt, synnerligen af svenskarnes okunnighet i många stycken och främst i hvad som angick vinstgifvande handelsföretag.

Borgarrätt kunde ej nekas dessa främlingar, ty så ogerna man än fördrog dem, behöfde man dem dock. Tyskarne nöjde sig icke med att stå utanför rådhuset och med menige borgare rådpläga i fria luften; de trängde in i rådstugan, och då de väl kommit in, var det ej lätt att få dem ut igen. Så vordo de upptagne bland stadens rådsherrar, och från den kretsen var steget ej synnerligen stort till sjelfva borgmästareplatserne. Det kom en tid, då Stockholms halfva magistrat bestod af tyskar, hvilket antal till och med i lag stadgades. Först i senare delen af 1400-talet upphäfdes det stadgandet och förordnades, att ingen tyskfödd skulle inlåtas hvarken till borgmästare- eller rådmansembetet i Stockholm, utan magistraten helt och hållet bestå af svenske män.

Huru tyskarne nyttjade sin makt finner man bland annat af de bekanta Käpplingemorden, en illgerning som ej så snart glömdes af borgerskapets svenske medlemmar och som väl i sin mån bidrog till det, öfver åttio år derefter, utfärdade stadgandet, om magistratens rensande från främlingar.

Stockholms magistrat hade stort anseende. Bland bevisen derpå är äfven det, att enligt Kalmare-unionen skulle en borgmästare från Stockholm utgöra del af de fyrtio röstegande som borde förrätta kungavalet i Kalmar för de tre nordiska rikena. Utom vid det ofvan