Novgorod. Sedan han återvändt till Stockholm, vann han här burskap 1614 samt kallades redan 1619, således vid blott tjugusju års ålder, till kämnär på Norrmalm och nämdes till rådman tre år derefter. Rådmanstjensten innehade han i femtiotvå år eller till 1672 samt afled 1675, hvilket allt Göran Nordberg förtäljer i sitt S:t Clara Minne. Han begrofs i Clara kyrka, och öfver hans grift skref, såsom Rüdling säger, »en välmenande penna» följande epitaphium:
Hie ruht ein wahrer Freund der Treu und Redligkeit;
Der seinen Sin und Muth in Gottes Willen übte,
Die Tugend, Erbarkeit und stille Ruhe liebte,
Und darnach strebete, dass er nach dieser Zeit
Auch möge einen Platz bey Gott im Himmel haben;
Dort ist nun seine Seel, hier liegt der Leib begraben.
Olof Larsson var tre gånger gift. Hans sista hustru var Catharina, dotter till borgmästaren Jakob Grundel och syster till fältmarskalken Helmfelt.
En annan på sin tid mycket omtalad senator regiæ Suecorum urbis, d. v. s. rådman i Stockholm, var Truls Kåhre, född i Småland år 1600. I sin ungdom genomvandrade och besåg han »snart alla verldens delar». Rådman 1647, afled han 1672 och ligger begrafven i Storkyrkan, der till hans minne uppsattes en marmortafla som på latin utförligt skildrar hans resor i främmande land och ännu sitter på nedersta pelaren vid början af Rådmansgången.
Liksom S:t Olofs kapell hade en rådman att tacka för sin tillvaro, så står S:t Johannis kyrka i tacksamhet till en annan rådman, nämligen Johan Eriksson Furubom, förut slottsbokhållare, hvilken kom in i magistraten 1624 och 1636 af öfverståthållaren Claes Fleming erhöll uppdrag att på den plats der det 1527 nedbrutna S:t Görans kapell stått, på den s. k. Brunkebergs kyrkogården, bygga ett nytt träkapell. Pengar till byggnadsämnen försträcktes af slottsbyggnadsmedlen, men arbetslönerna betaltes af Furubom sjelf.
Ehuru den norra förstaden 1635 förenades med Stockholm och då miste sin egen magistrat, hvilken den, i olikhet med Södermalm, haft sedan gamla tider, och Stockholms magistrat vardt »stadsens», så fortfor rådhusrätten att hafva tre underrätter, nämligen en i den egentliga staden samt en i hvardera förstaden. Dessa underrätter ökades sedermera till fyra, nämligen Stadens, Norrmalms östra och Norrmalms vestra samt Södermalms kämnersrätter. Från kämnersrätt eller, såsom den förut hette, Ciämnärs-Cammare vädjades till rådstufvurätt.
