också. I den af oss åberopade »relationen» är förf. tämligen knapphändig i skildringen af denna del af borgerskapets militärtjenst och i förordet upplyser han, att detta skett på »höga vederbörandes tillsägelser». Han meddelar dock de af öfverståthållaren utfärdade förhållningsorder, af hvilka man finner, att borgarmilitären måste hålla ganska sträng bevakning öfver de fångne herrarne och aldrig släppa dem ur sigte. Till och med vid måltiderna måste en underofficer vara tillstädes. De häktades betjenter tillätos visserligen att passa upp dem, men så länge betjenten var inne i rummet, måste både arrestvaktmästaren och en underofficer vara närvarande.
Den 20 och 21 Februari ströfvade borgerskapets patruller omkring i staden, och sist nämde dag, vid ständernas plenum på rikssalen, stod första södra bataljonen stridsfärdig på Norrmalmstorg och den andra på Slottsbacken.
Då de för deltagandet i Anjalaförbundet fängslade officerarne skulle föras in till Stockholm, kommenderades ryttmästaren, bryggare-åldermannen Wier, löjtnanten, bagaren Floor samt kornetten, fabrikören Hedman, tre underofficerare och tretio kavallerister att den 9 Mars 1789 vid Ålkistan möta de under major Guttofskys bevakning från Finland kommande fångarne och föra dem till Stockholm.
Midt under festligheterna efter ryska krigets slut och tre veckor före den stora mönstringen på Adolf Fredriks torg med efterföljande börsmiddag tjenstgjorde en del af borgerskapet såsom spetsgård och bevakning vid öfverste Hästeskos afrättning. Samlingsplatsen var på Skeppsbron, hvarifrån marschen anträddes till Ladugårdslands torg, der truppen (700 man) inträffade kl. half åtta på morgonen, Stadsmajoren, öfverste v. Wallen förde sjelf befälet. Af den under garfvaren Johan Westin tjenstgörande bataljonen skickades 100 man med officerare till Fredrikshof för att afhemta de till döden dömde fångarne, öfverstarne Hästesko och v. Otter, öfverstelöjtnanterne af Enehjelm och Klingsporre[1] samt majoren v. Kothen. Stadsbataljonen, anförd af tenngjutaren Sauer, stälde upp sig på Stora Humlegårdsgatan med utskjutningar åt sidogatorna, der patruller skulle
- ↑ Så enligt den af G. P. Köppen anförda order, som öfverståthållaren utfärdade den 6 Sept. 1790. O. R. Klingsporre (så skrefs namnet) hade dock beredts tillfälle att undkomma och var således icke med på Ladugårdslands torg. Han flydde till Holstein, der han bosatte och gifte sig, fick sedermera dödsdomen upphäfd samt återskänktes ära och gods, men återvände aldrig till Sverige och afled i början af detta århundrade. Enligt af riksheraldikern C. A. Klingspor oss benäget lemnad uppgift lefver ännu (våren 1881) i Itzehoe en son till O. R. Klingsporre och intresserar sig mycket för Sverige, hvars språk han både skrifver och talar.
