direktörskapet i Vestindiska kompaniet, som på den tiden hade styrelsen öfver ön S:t Barthélemy och snart (1777) vardt han också fullmäktig i general-tull-arrende-societeten. År 1789 fick han af Gustaf den tredje titel af kommerseråd, men redan tre år förut hade en värdefullare utmärkelse tillfallit honom, i det vetenskapsakademien kallade honom till sin ledamot. Två gånger var han akademiens præses. Under 1788 års krig var han ordförande för borgerskapets femtio äldste, hvilket anföres såsom ett ganska kinkigt uppdrag, enär öfverläggningarna ofta voro rätt bullersamma. År 1795 utsågs han till ledamot i styrelsen öfver general-diskontverket, och snart fans icke någon direktion eller komité inom Stockholm, i hvilken ej kommerserådet Arfwedson skulle vara ledamot eller till och med ordförande.
Han räckte till för offentligt och enskildt arbete, för handel och slöjd, ty utom sin stora handelsrörelse dref han äfven fabriksindustri och hade en stor tobaksfabrik i sitt hus vid Skärgårdsgatan, der Storkyrkoförsamlingens folkskola nu är. Handelskontoret var i det Arfwedsonska huset vid Skeppsbron som nu har adressnummern 20 och hvilket var kändt för sin präktiga vindeltrappa. Kommerserådet Arfwedsons långa lifstid medgaf också en länge fortsatt verksamhet, ty han afled först 1826, således nittioett år gammal.
Carl Abraham Arfwedson, kommerserådets son (fig. 171), föddes 1774, fortsatte det Arfwedsonska namnet med samma utmärkelse och var en lika högt ansedd medlem af Stockholms börs. Han var i sin ungdom anstäld på Clarys kontor i Marseille, och det förtäljes, med hvad rätt veta vi icke, att den unge svensken, hvilken med stor framgång uppträdde i det sydfranska umgängeslifvet, icke varit alldeles likgiltig för den unga mademoiselle Clary, hvilken dock snart vardt madame Bernadotte och ett dussin år derefter Sveriges kronprinsessa. År 1808 ingick Carl Abraham som bolagsman i firman Tottie & Arfwedson, hvilken han vid fadrens död ensam öfvertog. Äfven direktör Arfwedson — det var hans vanliga titel allt sedan han sattes i spetsen för ostindiska kompaniet — uppnådde en hög ålder, åttiosju år, och afled 1861, då ledningen af huset Tottie & Arfwedson öfvertogs af den fjerde i dynastien, Carl David Arfwedson (född 1806), hvilken dock snart upplöste den gamla firman, som så länge gjort heder åt Stockholms börs. Han var känd lika mycket inom literaturen, som inom affärsverlden och afled först 1881 samt tillhörde således icke det gamla Stockholm på annat sätt än att han var den siste innehafvaren af ett stort handelshus från gamla tider.
Den Anders Tottie som jemte Carl Christoffer Arfwedson grundlade firman var sonson till Thomas Tottie hvilken på 1670-talet
