justitie-borgmästarne Ekerman (1786) och Lijdberg (1789), borgmästaren och »ledamoten i högsta domstolen» Wallin (1792), borgmästaren Carl Ulner (1800, i Norrköping).
En af borgarståndets mest framstående talmän och tillika en af Stockholms borgerskaps mest betydande medlemmar var Hans Niclas Schwan (fig. 173), hvilken förde klubban i sitt stånd vid 1809 års minnesvärda riksdag. Schwan (född 1764) var son till en handlande i Stockholm, men äfven hans namn förråder utländskt ursprung. Den firma, Schön, med hvilken han förenade sig, hade också haft en stamfader som ej var född i Sverige. Då riksdagen efter statshvälfningen 1809 sammanträdde, var H. N. Schwan en både genom sin firma, en af Stockholms förnämsta, som genom sina personliga egenskaper mycket känd och aktad medlem af börsen och anlitad i hufvudstadens offentliga värf. Med 1809 års riksdag började hans politiska bana, hvilken slutligen förde till konungens rådsbord, der han intog sin plats 1828. Såsom statsråd hann han likväl icke verka länge, enär han redan den 1 Maj 1829 afled.
Namnet Schwan skulle dock ännu ett par gånger förenas med talmanskapet i borgarståndet: J. G. Schwan, den förres son och liksom fadern en af Stockholms förnämste köpmän, förde klubban vid våra två sista ståndsriksdagar.
Mellan de tider, då Schwan d. ä. och sonen voro talmän i borgareståndet, innehades denna hedersplats fem gånger af medlemmar af Stockholms magistrat: borgmästaren L. L. Weser (1828
