och der bredvid, på en annan tafla, en stor vase, omkring hvilken syntes insignier af alla näringarne, med öfverskrift:
Förökens.
Konungen kom sjelf och visade den höga och utmärkta nåden att sjelf åse illuminationen. Hallrättens præses, rådman Printzell, höll på Södermalmstorg tal för konungen. Styckeskott aflossades vid ankomsten och vid återfarten till slottet».
»Sedermera roade sig sällskapet med flere hela aftonen tillkommande vänner af alla stånd till sent in på natten; och är det obeskrifligt» — så sluta Inrikes Tidningar sitt meddelande — »huru glädjen hos alla var brinnande samt önskningarna för Kungl. Maj:t och det kungliga husets beständiga lycka och sällhet mångfaldiga».
Under den sedermera följande illuminationen sökte borgerskapet att hedra sig på det mest lysande sätt. Öfver allt syntes »sinnebilder på transperenter». På öfverståthållarehuset såg man »Gustaf den tredjes byst, den en målare aftager, med inskrift: Erit Similis, och ofvanför bokstäfverna G. A. Derunder några genier, af hvilka en pekar upp åt: Hic erat in votis.
På ett hus vid Vesterlånggatan lyste drottningens och kronprinsens namnchiffer och följande vers:
Välkommen dyre Prins
At til Gustavers ära,
Åt efterverlden lära,
At deras like fins.
Efter en maskeradbal på hofvet, den 13 November, hvarvid alla anständiga och välklädda masker utan biljetter fritt insläptes, stälde borgerskapet till en dylik maskeradbal, den 16 November, på stora börssalen, hvartill stadens alla invånare och främmande med deras fruntimmer voro inbjudna, »och jemväl till stort antal sig instälde».
Dermed voro borgerskapets glädjebetygelser för denna gång dock icke uttömda. I slutet af December ville det visa sin undersåtliga fröjd öfver drottningens »högst önskade uppkomst» och stälde derför till den fest på Norrmalms (Gustaf Adolfs) torg, hvilken fick en så olycklig utgång. På sjelfva torget, der stoden då ännu icke fans, hade borgerskapet låtit uppbygga en stor, 80 alnar lång sal, hvilken var inuti väl utsirad och med många ljus och kronor upplyst samt försedd med målade läktare för åskådare, och derunder voro skänkar, i hvilka vin, bränvin och öl utdelades åt folket, som derjemte skulle roa sig med dans. Utantill var salen prydd med illuminerade dekorationer. En stark musik af klarinetter, valdhorn, pukor och trumpeter inviterade populacen att dansa. På salen voro fem portar till in- och utgång, hvilka alla voro besatta med vakt, men då portarne
